Jag brukar komma ihåg - för det mesta - vad jag drömmer på nätterna. Mest tror jag det beror på att jag under en period i mitt liv tog för vana att direkt när jag vaknade på morgonen, innan jag klivit upp, försökte komma ihåg nattens eventuella drömmar. Nåväl, det där hänger kvar till viss del och i natt hade jag en sån otroligt vacker dröm:
Jag var ute och gick på natten, eller på kvällen, svårt att avgöra men det var i alla fall mörkt ute. Det var på en öppen plats så jag hade hela himlen ovanför mitt huvud, ungefär som om jag stod mitt på ett fält. Helt plötsligt så börjar det tändas stjärnor på himlen, först nån enstaka sen fullkomligt fylldes hela himlen av klart lysande stjärnor. Det var så hänförande att jag kommer ihåg att jag fick en sån hisnande känsla i kroppen och drog efter andan. När hela himlen är full av stjärnor kommer det som en svärm av stjärnor som bildar ett så vackert stjärnfall. Jag minnas att jag följde dem med blicken och sa till mig själv att NU måste jag önska mig något. Eller jag kunde ju faktiskt önska mig fler saker eftersom det var så många stjärnor. Jag kommer ihåg vilka saker jag önskade mig och fantastiskt nog var det de saker jag önskar mig på riktigt. Sen slocknade stjärnfallet och kvar blev den vackra stjärnfyllda himlen.
Jag tror ärligt talat att det här kan vara den absolut vackraste dröm jag nånsin drömt. Fritt fram för analys... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar