Det är svårt att fatta beslut som man kanske inte vill ta, eller tror sig inte vilja ta. Ibland måste man endå och man vet ju liksom inte om man gör rätt eller inte. Eller av vilken anledning. Ofta behöver man ta ett eller två steg åt sidan och klura lite på sina avsikter. Det lurigaste är kanske när det är nåt man både vill och inte och vad som ska få vinna. Ibland kanske man vill, men att det inte är genomförbart för tillfället. Men man får inte vela omkring hur mycket som helst heller för då har man liksom förbrukat sitt förtroendekapital på vägen. Men man må gört hur svårt det än är. Så... några osammanhängade funderingar så här på tisdagsförmiddan :) Men ja, det är några beslut som jag brottas med och egentligen är det väl saker som kan vänta, men man får ju faktiskt tänka till om saker påverkar nån annan än mig, vilket det kanske oftare än man tror gör.

Den här dagen ska tillbringas med Daniel i Falun. Fotografering står på schemat som jag nämnde igår. Återkommer och berättar om dagen sedan. Over & out.....

Måndag som blev tisdag

Såååå dags att slita sig från dator 3 i bunkern och åka hemåt för lite skönhetssömn.... Imorgon ska jag bli fotad av Daniel i Falun, blir spännande att se vad han kommer hitta på med hår och smink! :) Efteråt ska jag assistera honom lite under en annan plåtning som han ska göra, blir intressant det med. Hörs imorgon! Goooood niiiiight!

Jag kan vara rädd för att missa saker som så uppenbart står precis mitt framför mig, som jag inte ser. Det är nog en av mina största rädslor. Att bara gå förbi och inte lägga märke till, inte se möjligheterna. Bara för att det inte passar in eller för att jag inte ens tänk tanken fullt ut. För tänk om det är det som står där - som jag mer eller mindre bara går förbi som är just det rätta? å andra sidan, OM det var det rätta så kanske man inte skulle passera utan stanna till i stället? Svåra frågor det här..... och som vanligt väldigt dåligt med svar. Men man kommer väl en liten bit i taget med här och blir förhoppningsvis lite klokare för var dag som går.....

Just nu sitter jag i bunkern och försöker få MAonPC att prata med nya versionen av MA3D - det går väl sisådär... Fanns en fiffig liten guide förut på hemsidan som sa hur man skulle skriva in allt och vart, men den hittar jag inte nu, inte heller på datorn, fast jag troligtvis laddat ner den innan. Dååååligt..... Får nog fortsätta det här projektet imorgon i stället. Ska ha lite kvalitetstid ikväll och inte pyssla med varken dator eller ljusbord är tanken också. Bye för nu!

Min slöa lördag

Idag har jag slöat - for real..... Vette sjutton när jag hade en sån här dag sist, men bestämde mig i natt när jag inte kunde somna att nu var det dags... Inte ställa någon klocka, inte jobba något, inte bestämma något överhuvudtaget. Nu är klockan ca tjugo i fem på eftermiddagen och jag kan stolt konstatera att jag inte gjort ett vettigt skit överhuvudtaget och jag är galet imponerad över det!!! Ska sörpla upp mitt kaffe, dra på mig lite ytterkläder och bege mig till Leksand & EjendalsArena (är i Insjön just nu). Ska hälsa på mina Parkkollegor och titta på ett jobb som dom gör idag, sägs kunna vara ett intressant studiebesök och det blir ev lite lampblinkade framåt småtimmarna... Nåväl, ville med detta inlägg mest bara ha denna slöa dag dokumenterad!

Gammal synd...

Hade inte sett den här bilden på länge när jag hittade den för ett tag sen igen... OJ vad det känns länge sen..... Om någon undrar vem jag är av dessa så står jag längst ut till höger :)

När jag dessutom ser att det är från 2002 så blir jag ännu mer förvånad... trodde jag la av med detta 2000, men tydligen inte, hihi.... men många fina, knasiga, udda och speciella minnen finns med dom här tjejerna.... vilka konstiga gig vi gjort, vilka ställen vi varit på, vilka udda människor vi mött, osannolika mänger dricks har trillat ner i min saxofon........ vilka sköna rep vi haft, stressiga resor.... jag saknar inte själva giggandet, det är över för min del, i alla fall som det känts sen dess. Men det här runt-i-kringet som vi hade - DET saknar jag.....

Dag 4 - hemåkningsdag

Just nu sitter jag sista dagen här på MA. Vill inte åka hem riktigt än, men samtidigt så känns det som att just nu är mitt huvud sprängfyllt med så mycket saker att jag inte kan fylla på med något mer för tillfället. Det har varit fantastiskt att få vara här och verkligen koncentrera mig på just detta och inget annat.
I det här rummet står just nu 1 st MA2 fullsize, 2 st MA2 light, 2 st MA Fullsize("vanliga), 1 st MALight och 1 st MAUltraLight samt div NSP, Noder, dimmrar och annat. Lite lampor med. Vi är 6 stycken på kursen och det har verkligen funnit tid till att fråga allt man vill. Nu när jag kommer hem ska jag sätta mig i lugn och ro och smälta lite i taget av allt det nya. Så fort det dyker upp nya saker så spinner ju huvudet iväg och ser genast en hel uppsjö med nya alternativ till lösningar eller looker osv..... Och samtidigt detta... OJ! Jag kan ju nästan inte nånting!!! och även den roligare tanken - ännu mera saker att lära sig, hurra!!! :D

Igår kväll var vi och tittade på STOMP, vilka människor! Jag facinerades verkligen av dom.... Rent ljusmässigt så tänker jag inte sitta här och klaga och va "duktig" men jag hade nog förväntat mig mer av något som går på WestEnd. Ingen wow-faktor på det, men å andra sidan så var själva upplevelsen av artisterna desstå större. Värt ett besök! Sen var det inplanerat lite ut-och-dricka-lite-öl-när-vi-faktiskt-är-här, men vi blev helt sega efter middagen efter föreställningen så vi drog oss tillbaka till hotellet och kröp till sängs.

Jag har fotat lite under veckan, inte så mycket för min mobil är lite bråkig just nu, minnet är lite överfullt så jag ska ägna mig åt lite radering när jag kommer hem, men jag lägger upp lite bilder här senare.

Såååå, tillbaka till The World of MA några sista timmar här, over and out.....

@ MA

Dag 3, har inte hunnit sitta ner och skriva något om dessa dagar än, beror mest på att internetet på hotellet inte funkar så bra alls. Hoppas det blir bättre ikväll så jag kan skriva lite. Hej så länge! :)

London Baby!

Nu sitter jag på Heathrow Express och är på väg in till Paddington station. Hoppas verkligen jag kommer hittta dit jag ska nu!!! :) Tanja och Sven är redan där och jag kommer att komma lite sent, men det gick inget flyg som jag skulle hunnit med igår kväll. Kunde inte sova i natt, somnade kl 04:15 och hade klockan på 04:30. Till min stora förvåning så somnade jag på planet, helt otroligt.... sov väl inte så där supermycket, men endå, lite positivt i alla fall :)

Känns som att det är vår här, solen skiner och det är varmt ser det ut som på folk i alla fall.

Nu åker datorn ner i väskan igen. Skulle egentligen bara kolla hur jag skulle ända min mobil, heja Tele2, hihi......

Hoppas jag hinner blogga mer de här dagarna, men jag har ingen aning. Hejsvejs!!!

Jag började skriva ett inlägg om att det här är sista dagen på turnén etc, men hela min tankeverksamhet upptas just nu av att jag ska flyga imorgon. Det är det värsta jag vet... Kan inte få ur mig nåt vettigt att skriva... vill bara fly i väg nånstans och sen bara befinna mig där. Jag ska kliva upp om typ 3,5 timme och har inte packat om mina väskor än.... ska göra ett försök nu. See Ya....

En sista sväng

Idag åker vi iväg för den sista svängen med Carlsson & Grodorna. Giggar imorgon och på måndag i Uppsala. Egentligen skulle vi inte åkt förrän imorgon för det fanns inga hotellrum kvar i Uppsala pga bandyfinalerna, men sedan löste det sig i alla fall med våra rum, så vi åker idag i stället. Just nu är jag på firman i Insjön och ska byta ut den dimmer jag haft. Den råkade ut för en liten insident sist och vi tar det säkra för det osäkra och låter den stanna hemma denna helg.

Hela den här veckan som varit har ägnats åt utbildning med StageVision. Vi har utbildats i att använda mobila plattformar, utföra reparbeten och rigging. Naturligtvis blir man inte "färdig" för att man går de här kurserna, men det gör i alla fall att kännedomen om utrustning och tillvägagångssätt har ökat väldigt mycket. Sen är det ju faktiskt så att det inte är varje dag man får hänga och dingla från taket i Ejendals Arena, så även om jag var rätt så rädd innan och lite efter med så är jag hur glad som helst att jag gjorde det! :) Ytterligare en läskig sak jag provat och klarat, det känns fint att jag lyckades med det.

I övrigt så är jag lite grubblande just nu över en hel del olika saker.... både stora och lite mindre. Det händer en massa saker runt omkring just nu och jag ska väl erkänna att jag inte känner att jag hänger med i allt hela tiden. Skulle vilja dra i en broms ibland... pausa; starta en sak i taget och lösa det och sen starta nästa osv... nu fungerar det inte riktigt så..... Tänker använda den kommande veckan till att ta reda på lite saker som jag undrat över och funderar på, kan vara bra att göra det när man inte är hemma utan någon annanstans.

Sååå... nu dyker jag in på lagret en stund, see Ya.....

Nostalgilyssnande

Jag sitter i bunkern på skolan. Borde åkt hem för länge sen, städat och framför allt sovit. Det sistnämnda har det blivit för lite av på sista tiden (vid närmare eftertanke det första med... ). Men nu sitter jag här i alla fall här i mörkret, ritandes på mitt slutprojekt, pratandes med Daniel som sitter här bredvid och ritar han med. Vi har lyssnat på en hel del musik ikväll, thx Spotify!!! För tillfället är det TOTO som det lyssnas på och av alla bra låtar som dom gjort - enligt mig i alla fall - så var det idag en som fastande lite mer än de andra; I´ll be over you. Den låten har jag en speciell relation till... En Spotifylänk och låttext - enjoy.....

Some people live their dreams
Some people close their eyes
Some people's destiny
Passes by

There are no guarantees
There are no alibis
That's how our love must be
Don't ask why

It takes some time
God knows how long
I know that I can forget you
As soon as my heart stops breakin
'Anticipating
As soon as forever is through
I'll be over you

Remembering times gone by
Promises we once made
What are the reasons why
Nothing stays the same

There were the nights holding you close
Someday I'll try to forget them
Someday I'll be over you

http://open.spotify.com/track/0knM93fibh93KL4v5SHDj2

gnatt....

Läsa bloggar

Jag läser nyfiket andras bloggar. Även om det är människor jag träffar nästan varje dag så är det intressant att se en annan persons ord på saker som jag ofta gjort själv samma dag. Man uppfattar verkligen saker och situationer på helt olika sätt ibland. En detalj som jag knappt lagt märke till kan beskrivas både detaljerat och ingående. Eller tvärtom. Lika så att läsa om känslor. Man uppfattar situationer på olika sätt eller får helt enkelt reda på vad en annan människa tänker eller tycker om saker som inte sägs. Vissa väljer att skriva väldigt privat - andra tar upp ämnen som är mer allmänna men endå betydelsefulla för just den personen. Innan jag började blogga så funderade jag lite på det här om hur mycket jag egentligen vill skriva om mig själv, mina tankar och funderingar. Förut skrev jag dagbok, sida upp och sida ner..... Saker jag aldrig skulle visat för någon. Att blogga är ju en slags dagbok, men med det undantaget att det är en väldigt öppen dagbok. Jag har tänkt mig för både en och två gånger när jag varit på väg att skriva saker som jag gått och grubblat på. Saker som tagit upp hela min tankeverksamhet, men det går ju inte att göra med respekt för den andra personen, som inte bett om att bli omskriven i min blogg.. Så jag väljer nog att hålla någon slags mittemellan-linje vad gäller mitt bloggade.

För övrigt så finns det en jättefin bok som jag skulle vilja titta i igen. En bok som Vari*lite har gett ut. Så mycket fina gigbilder samlade på ett och samma ställe.... så vackert, vackert.... Jag undrar verkligen hur sjuttsingen man får tag på en sån... måste undersökas......

Ibland händer det saker man inte visste om och det är ju faktiskt ganska kul att se hur saker och ting kan förändras eller hända när man minst av allt anar det. Det är ungefär allt jag kommer att skriva, over and out for now :)

Det blev sent igår - eller tidigt idag, beroende på hur man ser det. Är tillbaka till brottsplatsen igen och ritar vidare på mitt slutprojekt. Kom igång ordentligt igår och det känns skönt att ha kommit åtminstånde en bit på väg... Dagen kommer att tillbringas här nere i mörkret, kvällen vet jag inte riktigt hur den kommer att te sig, det lär visa sig längre fram. På återhörande....

Jag kör bil ofta och periodvis väldigt mycket, ofta sena kvällar eller nätter. På senaste tiden har jag lyssnat på radio endel när jag åkt. Nattradio skiljer ju sig en aning från det som sänds på dagarna och just den här natten så var det ett program där folk fick maila in låtönskningar. Motivera ditt låtval o.s.v.... Nattprataren läste upp ett mail i raden av all de som lästs tidigare. Från en tjej som blivit ordentligt dumpad av sin kille. Den här låten hade hon lyssnat oändligt mycket på efter det. Jag tänkte väl inte mer på det utan tankarna snurrade väl iväg lite som vanligt. När sen låten spelades så fastnade den direkt. Vet inte om det var just tillfället den spelades på, eller om det var helhetsupplevelsen av låt, text och det faktum att jag var nånstans mitt i skogen mellan Insjön och Djurås mitt i natten. Ingen trafik och bara massa vit, fin snö och månsken..... Nåväl, den fastnade och dan därpå köpte jag den på Itunes Store. Hittar inte den version av låten som jag skulle vilja länka till här, bara en div remix:er av den, men så fort jag hittar den åker den upp här. Jo, vilken låt det var? Hide and Seek med Imogen Heap.


Where are we? What the hell is going on?
The dust has only just begun to form,
Crop circles in the carpet, sinking, feeling.
Spin me round again and rub my eyes.
This can't be happening.
When busy streets a mess with people
would stop to hold their heads heavy.

Hide and seek.
Trains and sewing machines.
All those years they were here first.

Oily marks appear on walls
Where pleasure moments hung before.
The takeover, the sweeping insensitivity of this
still life.

Hide and seek.
Trains and sewing machines. (Oh, you won't catch me around here)
Blood and tears,
They were here first.

Mmm, what you say?
Mm, that you only meant well? Well, of course you did.
Mmm, what you say?
Mm, that it's all for the best? Ah of course it is.
Mmm, what you say?
Mm, that it's just what we need? And you decided this.
Mmm what you say?
What did she say?

Ransom notes keep falling out your mouth.
Mid-sweet talk, newspaper word cut-outs.
Speak no feeling, no I dont believe you.
You don't care a bit. You don't care a bit.

Ransom notes keep falling out your mouth.
Mid-sweet talk, newspaper word cut-outs.
Speak no feeling, no I don't believe you.
You don't care a bit. You don't care a bit.

När blir man vuxen egentligen?

Morgonens funderingar har kretsat kring ålder och förhållningssättet till sin egen ålder. Första gången som jag egentligen hade de här tankarna på riktigt var när jag fyllde 30. Jag hade skrattat ganska gott åt fenomenet 30årskris och dylikt, men samma dag jag fyllde år kom det över mig. Jag satt på ett genrep på en stor produktion som skulle ha premiär några dagar senare, när jag drabbades av en hel hoper av "stora frågor". Fick sån där galet sprängande huvudvärk på bara några minuter och tyckte att NÅN borde väl endå berättat hur det skulle bli.... :P "Ålder är bara en siffra" är ju ett vedertaget uttryck och jag kan hålla med till viss del. Jag träffar ju dagligen 20-25åringar som är betydligt mer mentalt utvecklade än vissa i min ålder, men faktum kvarstår endå. Det här blir mer påtagligt vissa gånger än andra. I min klass så är jag numera äldst. Det är ett hopp till nästa på 5 år och till nästa därefter på 4-5 år till om jag minns rätt. Därefter fallande ålder ner till 20-21. När jag var 20 så var mina klasskompisar, med några undantag, inte tonåringar. När jag var 20 så tyckte jag att man var gammal när man var 30... Den tanken är lite svindlande periodvis när jag numera befinner mig över den gränsen själv och inte riktigt känner mig så vuxen som jag "borde" göra. Insåg för ett tag sen att jag jobbat på teatern i 10 år i år och det har gått så fort.... Samma sak när det gäller relationer. Sen jag var 20 har det hänt endel även där för mig, både bra och mindre bra saker, men det finns en erfarenhet i det som inte går att fås någon annanstans och det är klart jag har mer att kunna relatera till än om man är yngre än mig, det är ju inte så konstigt egentligen.
Det är nu jag borde komma med någon fin slutknorr på det här blogginlägget, men jag kan inte komma på något. Det här var nog mest ett sätt att bara skriva ner vad som snurrar lite i huvudet just nu och det är väl kanske det som en blogg är tillför ibland?

Lång dags färd mot säng....

Den här dagen har med ett litet undantag tillbringats i bunkern. Det känns endå som att tiden gått rättså fort fast jag varit här sen halv åtta i morse... Börjar dock sega ihop lite i huvudet nu och jag ska vara här imorgon med, så det finns ju en poäng med att låta kropp och huvud ta det lite lugnt i några timmar :) Även om jag inte kommit så långt i VW så har jag kommit en bit på väg i själva tänket och det känns bra. Gnatt!

Tisdag i Falun

Det här är Magasinet i Falun där jag gör mitt slutprojekt. Var på lunchmöte där igår och idéer bollades fram och tillbaka - högt och lågt. Har några riktlinjer att jobba med nu och ska göra lite bilder att titta på tills nästa gång vi ses. Det här blir en riktig utmaning, många olika saker att hålla reda på och det känns väldigt inspirerande tycker jag! Länk till själva konserten finns här:
http://www.magasinetfalun.se/Content-Web-Event/4ea8bf79-3a0e-4b74-93a6-f99c93dc3b5c/valborgskonsert.aspx

Efter mötet var jag till Mediahuset, som också ligger i Falun, och hälsade på Hebbe och Mattias som ljussatt i deras tvstudio. Vi var där med hela klassen i höstas och gjorde ungefär samma sak då, men den här gången är det lite annorlunda. Hebbe och Mattias har huvudansvaret för projektet skulle man kunna säga. Dom har designat riggen, haft kontakterna med Falun, riggat och gjorde sina inspelningar igår. Onsdag och torsdag är Emelie och Sofia där och gör inspelningar med andra artister. Jag gillar deras rigg och det kändes som att det blev riktigt, riktigt snyggt!

Idag ska jag - om jag får min dwg-fil - börja rita Magasinet i VectorWorks. Ska även skriva ner alla idéer jag har ordentligt, få orning på alla papper och annat så det blir överskådligt och fint.
Over and out... :)

Tiden som går alldeles för fort

Nu har jag snart gått de här två åren på skolan. De två år som kändes så långa innan jag flyttade hit. För just nu ganska exakt två år sedan hade jag sökt DI och inte kommit in och jag hade någonstans fått info om den här utbildningen i stället. Lät som något jag borde göra tyckte jag. Plocka ut och iväg mig själv och göra något annat i två år. Inte för att jag inte trivdes innan, men för att få känna att jag kan saker på egen hand. Jag dras ofta med känslan av att "nån gång måste väl ändå någon fatta att jag egentligen inte kan nåt?" Det här var delvis en av orsakerna till att jag befinner mig där jag gör just nu, för att just få mer kunskaper och känna att jag faktiskt kan saker och dessutom är rätt bra på det med, eller att jag åtminstånde har potensial för att bli bra. Det svåra i det här som jag ser det är att ju mer kunskaper man samlar på sig, ju mer inser man att man inte har en aning om... ett ganska tråkigt konstaterande, men man kan ju också välja att se det som att: shit va kul, det här kan jag ju verkligen lära mig huuuuuur mycket som helst om! :) Jag försöker att se det som det sista jag skrev, vilket kan ge sånna sköna kickar att man liksom aldrig vill lägga i från sig en bok, eller stänga av datorn, eller gå hem från ljuslabbet, eller vad det nu är. Det ger nya möjligheter och chans att kunna öppna nya dörrar, som jag inte ens sett att dom funnits innan. Det här gäller ju inte bara lampor så klart, det gäller fler saker i livet.... Det har hänt många andra saker under de här två åren, saker som jag inte trodde skulle hända, både på gott och ont. Jag har gjort saker som jag inte kan säga att jag ångrar, för det är inte rättvist. Jag har lärt mig mycket om mig själv, även det på gott och ont. Jag har lärt mig mycket om andra - samma sak här... Jag har känt hur det känns att sakna någon så det gör ont i själen och hjärtat på riktigt. Jag har tusen frågor och inte lika många svar. Jag har samlat på mig kunskaper jag inte hade innan, jag har fått flera nya, fina och viktiga människor i mitt liv och jag har definitivt mer av känslan att jag faktiskt KAN något, och den är nog störst av dom alla.

Dagen efter dagen före

Lite segt idag efter gårdagens intensiva dag på Cozmoz, men det funkade fint :) Mycket bump och fina beams! Heja Team Cozmoz!!!! :D

PROJEKT X

Imorgon bygger vi äntligen på Cozmoz för PROJEKT X! Jag är på Boomtown och fortsätter med lite programmering och lyssning av låtar, resten av Team Cozmoz tillbringar dagen på resande fot för att reka inför sitt slutprojekt - Sthlm och Gävle skulle dom visst besöka idag, sen gissar jag stort på att jag kommer att få sällskap här i bunkern när dom kommer tillbaka till Borlänge! Bye.....

Recension fr Stugun / Länstidningen Östersund

En helt unik påse med gott och blandat

Stugun LT Han spelar på bensindunk, drar rövarhistorier och blandar jazz med reggae, hejvilt. Vilken entertainer han är, Peter Carlsson med sina Blå grodor.

Den äldre herren i stolen bredvid mig kan inte sitta stilla. Han vrider sig av skratt, tar av sig glasögonen för att torka tårarna, mår så gott. Det får tala för sig själv.

Fram till i går var det några år sedan jag såg Peter Carlsson och Blå grodorna. Då spelade gänget på Folkets hus och jag minns än i dag hur jag då gick ut från lokalen med en upprymd känsla i bröstet och liksom helt tagen i tanken.

Det var som var och en av oss i publiken blivit försedd med en extra sanning, kalla det gärna för en livskrydda. Då tillvaron börjar smaka på ett bättre, men kanske lite annorlunda sätt. Exakt samma känsla som då är kanske svår, för att inte säga omöjlig, att få tillbaka. Men under tisdagskvällen, på ett fullsatt Nornan i Stugun, finns den absolut där igen. Jubileumsföreställningen ”En enaktare” innehåller material från en 16 år lång bandgemenskap och är drygt en timme lång (Hälften så kort som den förra föreställningen).

Peter Carlsson varvar Cornelis Wreesvijk och Evert Taube med lite reggae och historier från hembygden på äkta dalmål. Han hade gott kunnat slänga in lite mer rock ’n’ roll och blues av det skitigare slaget. Men det är väl en smaksak. Medmusikanterna har den här gången fått lite mer utrymme. Basisten Staffan Wiklander, från Stugun, gör ett riktigt underhållande nummer med sin ståbas. Och när Kristine Stenerhag sjunger Björn Skifs låt ”Håll mitt hjärta” är det så smärtsamt vackert att det går att höra en knappnål falla inne i lokalen.

Showen går från sorg till glädje, från vardag till fest, från krusning på ytan till avgrundsdjup på ett litet ögonblick. Och det är också det som gör den så intressant. Peter Carlsson, gränslös både som musiker och estradör, står för en påse gott och blandat helt ensam i sitt slag.

”Showen går från sorg till glädje, från vardag till fest, från krusning på ytan till avgrundsdjup på ett litet ögonblick”

Sara Strömberg

Härnösand - Sollefteå - Stugun

Nästan 5 dagar i norr, eller ja, så långt norrut vi kom under våren i alla fall. Snö i mängder har jag sett de här dagarna, väldigt vackert.... Det har varit sånna där dagar då jag helst velat sitta lutad mot något skönt med solen gassandes i ansiktet, drickandes varm choklad ut termoskopp och äta Skogaholmslimpsmörgås med ost... Riktigt känna hur solen värmer i ansiktet.. Få sitta där och blunda och bara njuta.... Av förklarliga skäl så har dagarna sett lite annorlunda ut, men tanken har endå letat sig ut till solen. Bilder och annat från de här dagarna kommer ikväll tror jag, plus ngn recension om jag hittar dom. tjoooo......